NB

Tycker att bilden uttrycker en hel del, och vad den uttrycker får man se ur sitt eget perspektiv. Fast egentligen uttrycker den nog mest stördheten i mitt liv. Men de é ju najs? Vi får hoppas på det bästa när det gäller provet imorgon. Alltså, förstår egentligen inte vad det är jag fruktar, såhär har jag gjort genom alla år - nästan inte pluggat någonting, men ändå håller jag mig över ig-gränsen. Haha! Det går ju ärligt talat inte att sitta & plugga in engelska i huvet ur en bok? Man måste ju faktiskt resa , typ till Indien.

På tal om Indien så är det exakt 3 månader kvar tills vi åker imorgon! Kan ni fatta hur fort det kommer att gå? Skulle inte tro det. Imorgon skickar vi iväg visumen, får tillbaka det typ.. nästa vecka, sen beställer vi biljetterna. Måste erkänna en sak här & nu, jag & Cornelia är sämst i världen på att hålla sånnt där för oss själva.

Det är ju inte precis så att jag börjar känna lite smått panik över att jag knappt (inte alls) har pluggat på provet tills imorgon. Eller så ljuger jag nu & springer runt som en galning samtidigt som jag rycker i håret, iallafall inombords. Bara för att jag inte har pluggat. Eller, jag har försökt, måste jag vara ärlig & erkänna. Men jag tycker att det är svårt!

Du bryr dig på en skala mellan 100-101?
/ nb