julafton 2008 hos familjen Bengtsson!

(En historia om mitt hår 24/12 2008, innan själva berättelsen om "Julafton 2008 hos familjen Bengtsson" börjar. Rubrik: Kaos. Visste inte vad jag skulle göra med det. Stenplatt där uppe, resten var pudel. Okey, ja, jag erkänner, jag tycker de ser jättemysigt ut på bilden. Med en stor fet mössa över det stenplatta. Hår idag = inte uppskattat för min del. Men som sagt: det är jul & då är man snäll & säger inga fula saker. Haha, god jul på er!)


Julafton 2008 är snart över, men man tackar för dagen! Som började med morgonklappen; doftljus! Sedan traskades tröttheten ner till köket där vi åt, såklart, mammas goda julgröt. (Som vi äter många mer gånger än en gång om året för övrigt) Och som vi alltid gör efter frukosten: Myser ner oss i tv-sofforna, ser på "Jul i Betlehem" och äter fett med julgodis. Roligt roligt! Vad händer sedan? Jo, det ska jag allt tala om. Att vi går ut och går i det gråa, och upptäcker att jag & min kondition inte är allra bästa vänner, tyvärr. På jul ändå tycker man ju att man ska kunna komma överens med vem som helst, vad som helst också, eller hur va? Men jag orkar nästan mer än min gamla hund nu. Vill egentligen helst inte tänka på att hon börjar bli gammal & grå, så jag ska inte göra det mer.

Om man ska dra hela historien i detalj, om Bengtssons jul 2008 så, kommer jag snart få göra en ny blogg. Men om man säger julmat, julgodis, julmusik... Och faktiskt inget Kalle Anka i år! Men varför?
- Jo, därför att det är sövande.

Innan den efterlängtade julklappsutdelningen sjöng jag några sånger för familjen, farfar & Marie-Anne, 2 stycken för att vara petig. "Hallelujah" & "Oh holy night" , den sista är höga toner nog för att jag ska gilla läget.
Och det uppskattades må jag säga.
Pappa läste det vackra julevangeliet, ja, det är ju faktiskt det som är julen. Och jag tycker att det är riktigt fint, inte minst rörande. TACK säger jag för det! ♥

Sen kom vi till dagens höjdpunkt & det man pratar om 4 år innan det är dags: JULKLAPPARNA! Högen var lika fet som vanligt, om inte fetare. Men vem blir inte det med åren? Första julklappen fick som vanligt Filip och oron över att "jag kommer inte få några julklappar" la sig stilla mitt ibland gemenskapen. (Syftar på lilltjejen, men man vet hur man var i den åldern) Men alla fick sina klappar! Och Michelle måste väl ha varit gladast av alla efteråt, prinsessan. Och Lucas, lillkillen, fick massa sportkläder som han blev "nu är jag lycklig" för.

Och jag fick mitt lilla fina som jag fick packa ner i fina lådor inför inrednngen i mitt rum. Och denna eller nästa vecka ska jag börja shoppa, om man säger så med finare ord. Vet inte vad jag menar med det sista, men det lät inte bra.
Vet ni, jag är helnöjd med "Julafton 2008 hos familjen Bengtsson!" faktiskt. Det finaste av allt är gemenskapen♥
Tack för alla som läste, och tack Natalie för att du orkade skriva din livshistoria denna heliga natt.
Ta hand om er med kärlek & omsorg
 /
natalie b




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0